När saknaden efter vardagen slår in.

Sensommaren är påriktigt här. Kvällarna är mycket kyligare och solens strålar känns inte lika varma då de träffar kroppen. Kvällarna blir allt mörkade och mornarna är inte längre ljusa och varma. Gräset är numera oftare fuktigt än torrt och havsvattnet är inte längre sådär skönt avsvalkande som det var utan mera kallt. Augusti börjar närma sig slutet och det känns redan länge sen sommarlovet tog fart. Sommarkvällarna ute på terassen är inte längre bara skratt och sommarprat utan nu blir samtalen djupare och man går mera in på hur sommaren egentligen var. Det är nu vi ångrar vad vi inte gjorde och är glada över det vi gjorde. Samtidigt betyder sensommaren alltid för mig förändring. Ibland betyder det spänning och skrämsel men inte i år. Det känns bra att återvända till vardagen. Umgås med de finaste av studiekompisarna och hänga i min lägenhet.

Nu håller jag på och packar ihop sommaren här hemhemma, många kassar med Vasa-stuff och en kappsäck med sommarplagg. Men före jag drar tillbaka upp ska jag njuta ut det sista av sommarlovet på Kos, bara för att jag är värd det. Men jag ser ljust på att börja mitt andra år uppe i Vasa efter en veckas semester och fortsätta med det älskade studielivet tillsammans med alla fina där. Den här hösten ser jag framemot mysiga hemmakvällar under filten, att dricka kaffe ur min favoritmugg (erkänn, visst har ni också saknat den lite), rödrosiga kinder, grymma förfester med ljuvliga människor, kramar som värmer och crazy-partynätter. För jag tänker njuta. Njuta av livet, trots att termometern inte visar 25+. För livet är rätt värt det.

Det kommer alltid en ny sommar, en ny chans att ta vara på solens strålar och sommarkänslorna. Bara man ser positivt på hösten så är det inte så tokig den heller. Ingenting förändras om inte du själv vill.

Nu tar den här livsnjutaren kväller. Imorgon är det ett steg närmare igen. Puss.