Det droppar från taken och asfalten har äntligen börjat synas igen. Klär på mig chinos, solbrillor och converse och intalar mig att det nog påriktigt är vår nu. Vår! Nu! Bosätter mig under kvällarna i min säng och drogar med spotify 24/7 och försöker fängsla de där förvirrade tankarna med relevant fakta. Och det är precis lika svårt som det låter. Att få en fråga som gör att allting stannar för en stund. Du erbjöd WHAT? Skulle det bara vara så enkelt att kasta in väven och rymma bort för ens två ynka dagar och en natt. Det skulle ändra allt. Jag vet det. Men sen är det bara det, vill jag? Vågar jag?
Jag vet det själv, jag är feg. Inte feg på det sätt, utan på ett djupare sätt. Men så finns det ju en bakliggande orsak till det också. Och jag känner att många gånger är det just det problemet. Skulle du veta skulle det kanske vara annorlunda. För han vet ju.
Men det är vår och jag tänker le lite till ännu. Sen kan jag försöka på det där med relevant fakta igen. För han sa ju att då jag ställs inför ett ultimatum så ska jag göra det jag är bra på, alltså behålla lugnet. Allt ordnar sig, men jag är lite rädd.
Rädd för att förlora den som vet så mycket ren. För jag tror inte jag är beredd på det ännu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar